Om hoppet om ytterligare en vinst infriats hade Forserum gått upp på samma poäng som Aneby men det stannade vid just hopp.

Aneby spelade hetskt, låg nära de stackars gröna hela tiden och gav dom inget utrymme för konstruktivt spel. Sällan lyckades Forserumarna spela till sina backar på främre planhalvan utan försökte istället lösa gåtan på egen hand mellan forwards. Det resulterade allt som oftast i skott i täck eller utanför mål. Aldrig, aldrig fanns det lugn och ro.

Aneby var istället väldigt effektiva, framför allt i första perioden och ledde redan då med 1-4. De drog nytta av det hetska tempot och intensiva närkamperna. Jag på förhand om ursäkt men ibland kan man faktiskt undra hur mycket slag, höga klubbor och liggande spel det ska tillåtas. Det var förvisso ömsesidigt beteende. 

Aneby utökade ledningen till 3-8 i andra perioden innan de kunde slå av på takten och säkert plocka hem alla tre pinnar.

Om vi ska tvinga fram något positivt från matchen så gjorde Filip en bra tredjeperiod i målet, kedjan med Carl, Melwin och Theo såg pigga ut framåt och Ottosson, som vi sett i målet många säsonger tidigare, spelade stabilt på sin backplats och stod för en vacker assist till Forserums andra mål.

Målskyttar Forserums IF:

Carl Öggesjö

Theo Holmberg

Leon Johansson

Maxx Hagstedt