Forserums fans suckar.
Längtan efter helgens match vann över förra veckans motgång men när matchen väl är igång byts entusiasmen snabbt mot grå uppgivenhet när målen regnade in bakåt. Och visst har det regnat lite ovanligt mycket senaste tiden? 25 mål i fel kasse på två matcher. Forserums fans drar efter andan och suckar på nytt.

Det är bara att lyfta på hatten Westervik. Division 2 klass helt enkelt. De visade från första tekning en stoltare hållning och mer trygghet i sitt spel än motståndarna. Forserum sjönk snabbare än Regalskeppet Vasa ned lågt i sitt försvar. WIBK´s skicklighet med boll bemöttes med en rädsla för att stressa bollinnehavarna, man kan ju gå bort sig. När FIF väl gick på offensiva äventyr då möttes de av ett försvar som gjorde precis motsatsen. Det stod snabbt 3-0 på tavlan och det fjärde dröjde inte länge. Som tur var reducerades ledningen till 4-1 av Melwin innan paus annars hade huvudena hängt långt ned vid knäna till andra perioden.

Men det kom aldrig någon vändning. Istället slog Westervik långa stunder läger i anfallszon, grillade och spelade gitarr framför lägerelden medans Forserum irrade runt osäkert, otryggt och flera gånger opolerat jagandes efter bollförande spelare. Lågvattenmärket sattes när kvällens gigant, August Johansson, retfullt snyggt lurade bort sin försvarare bakom mål och snirklade in bollen bakom en förtvivlad Oskar i målet. 7-1. Hur enkelt som helst. Hur kan det vara så svårt när man har en grön tröja på sig? Självförtroendet.

Kvällens glädjeämne (förutom speakerns annonsering av Dåppens mål på riktig Astrid Lindgrenska) var att Rasmus Karlsson visade att han vill vara en produktiv back. Ett par fina offensiva initiativ kunde resulterat i lika många poäng men som så mycket annat bra så spar vi på till bättre tillfälle. Jag föreslår att vi inte spar på något med start redan nästa helg.

Målskyttar Forserums IF:

Marcus Dåppens (2)

Melwin Holmberg