Jag var igår som förälder och kollade på Forserums F12/13 första seriematch mot Egnahem BK på Kabevallen i Tenhult. Jag som själv är ledare för ett annat tjejlag fick chansen att se och reflektera från läktaren. Det slog mig, när jag stod där och fick se nervösa tjejer gå ut på planen tillsammans, att tryggheten ligger i gemenskapen, vännerna och ledarna. Ledarna som också är nervösa, ledarna som egentligen bara är föräldrar, ledarna som en gång i tiden räckt upp handen på ett föräldramöte för att de ser vikten av att det bedrivs fortsatt lag och idrottsverksamhet.

När man sedan också får se glädjen när nervositeten släpper, glädjen i att göra första målet, glädjen i att tillhöra ett lag, glädjen att vara del av ett sammanhang, glädjen i att prestera tillsammans.

Kanske är det detta som är viktigast, inte vilken sport du spelar eller hur duktig man är, viktigast utöver att faktiskt röra på sig och idrotta är att få vara del av något större, att vara en utav kuggarna i ett lag.

Allt detta fina och viktiga är endast möjligt genom er ledare och andra ideella krafter som lägger tid på att vara där 2-3 gånger i veckan, leda, coacha, lära, stötta och i mångt och mycket också uppfostra.

Så stort Tack till er ledare, föräldrar och övriga ideella krafter det är endast pga er som gör vår ungdomssektion möjlig, det är också endast pga er som verksamheten kan bedrivas.

Kan vara lätt att glömma en regnig tisdag på Trollevi, men gemensamt ger vi barn och ungdomar ett sammanhang, en uppgift, och en tillhörighet som jag vet att man tar med sig långt senare livet.

Patrik Eklund